Delaktighetsmodellen, DMO, är ett fantastiskt sätt att få mer kunskap om hur personerna i t.ex. LSS-verksamheter upplever sin vardag.

Det är också ett bra forum för brukarna i verksamheten att få framföra sina tankar utan att personalen är närvarande. Det kan ibland vara svårt att berätta vad man tycker inför de personer som stöttar en i vardagen, i både glada och svåra stunder, intima situationer, som har ansvar för ens inköp, och alltid finns runtomkring.

Att få möjlighet att ta upp saker man har på hjärtat tillsammans med någon utomstående kan göra det lättare att vara helt uppriktig.

När jag har varit ute och gjort delaktighetsslingor så har jag mötts av angelägna personer som har saker att säga och frågor att ställa:

  • Varför ska vi berätta vad vi har gjort i helgen, men när vi frågar personalen så säger de att det är privat?
  • Varför måste man gå på promenad?
  • Varför är det så bråttom jämt?

Samtliga frågor har väckt både tankar och känslor hos personalen, och lett till meningsfulla diskussioner om bland annat var gränsen mellan att peppa och pressa går, och var gränserna mellan privat och gemensamt går för alla.

Vill du veta mer om DMO så kan du läsa http://delaktighetsmodellen.se/

Om du arbetar inom Attendo och vill utbilda dig i DMO så kan du kontakta mig på louise.ardoris@attendo.se

/Louise Ardoris

Related posts